Sitt still i båten, det har gungat förr

Klimatet står nu högt i kurs och kommer därför att bli en stor fråga inför nästa val. Det visar sig att man tagit stort intryck av Al Gores film om den Obekväma sanningen i det man ryser, och därmed ständigt försvarar allt högre bränslekostnader i väntan på världens undergång. Men har man inte i alla tider haft teorier kring världens undergång. Man har skrämt med häxor, domedagen, ragnarök, tidens slut, helvetet och harmageddon. Kärt barn har många namn. Och varför inte. Skräck köper lika bra som sex.

Men inte kan vi väl jämföra dåtidens primitiva vetenskap med nutidens, kan man här protestera, tänk vilken teknik vi har idag och tänk vilka mätinstrument det finns. Och förresten…så är väl vi människor mer upplysta idag än förr och inte lika lättlurade.
Det är jag däremot inte lika tvärsäker på. Jag tror nämligen man litar lika blint på dem som gapar mest, precis som förr, vars förespråkare för den egna teorin förstår att utnyttja människans skräck att framstå som okunnig. Och en sak är säker. Det man skriar mest om, har jag alltid varit skeptisk mot. Sakfrågor man däremot försöker tiga ihjäl är desto mer intressanta.

I dag finns dock forskare som kritiserar växthusteoretikerna i det man själv förklarar klimatförändringarna bero på solen. Varför har då växthusteoretikerna fått dominera debatten kan man undra. Den svenske klimatforskaren Wibjörn Karlén, menar att soleteorin anses vara för kontroversiell, och detta trots att jordklotet under hela dess historia haft klimatförändringar av stora mått. Faktiskt även då varken människor eller motorburen teknik fanns.

Här kan man faktiskt någonstans börja fundera över om dagens forskare är så mycket mer att lita på än gårdagens egentligen. Men vi har ju statistik från FN-organet IPPC, det är väl bevis nog? Och dagens moderna vetenskapsmän med dess överlägsna teknik. Tänk på det. Det är ju idiotsäkert. – De väljer medvetet ut extrempunkterna i en serie då de ska göra jämförelser, hävdar Wibjörn Karlén.
Han menar vidare att forskare med hans åsikter och analyser utfryses och inte tillåts delta i miljödebatten. – TV-reportrar brukar säga att de inte får ta mig med i sina repotage, fortsätter han i tidningen Realtid.

Nu ropar utredare från vägverket ut att avgasutsläppen från etanolbilarna är större än från bensinbilar. Och samtidigt skriver professor Mark jacobson vid Stanforduniversitet i USA att etanol rent av är hälsofarligt på grund av att detta medverkar till att ozonhalten stiger. Snacka om otur. För i Sverige har man ju (naturligtvis) satsat mest i Europa på etanolbilar.

Visst är det imponerande med titlar, och så har det nog alltid varit. För så fort man slänger omkring sig en titel som forskare eller expert, är det precis som om man därmed blivit moraliskt ofelbar. Att det skulle vara så tvivlar jag också starkt på. Så i väntan på världens undergång, oavsett vad man nu döper den till, bör vi nog vara förnuftiga och se till att vardagen fungerar. Vi kan för närvarande inte avskaffa alla bilar eller beskatta bränslet för högt, då det inte finns något bra alternativ. Därmed säger jag inte att jag är för miljöförstöring och uppmuntrar till törstiga motorer eller okynnesåkning. Jag vill bara inte att politiker frestas att fatta beslut utifrån en ensidig och kanske felaktig information som kan få stora konskevenser på både tillväxt och välfärd. Detta samtidigt som de tänkta miljövinsterna blir ringa eller lika med noll.

Då man i historien tidigare orsakat masshysteri och förföljt oliktänkare, oberoende vad det handlat om, har sanningen ändå kommit fram till slut. Detta då kritiker till sist lyckats vinna tillräckligt mycket gehör. Även det fenomenet kommer att upprepas framöver. Och då har folk alltid vaknat upp och yrvaket frågat sig samma sak varje gång: - Hur var det möjligt att folk trodde på det där, men idag är vi tack och liv förnuftiga.

Det finns inget nytt under solen

Att som kyrkopolitiker vilja bevara den kristna tron med dess traditioner och värderingar är sannerligen inte lätt. Då våra kyrkofäder i Rom antog kristendomen som statsreligion och ensamma sammanställde den heliga skrift förföljdes många andra kristna grupper som ansåg sig vara närmare kristendomens tankar. Deras texter undangömdes, människorna förföljdes och mördades i det de kallades kättare. Därför fick aldrig allmogen själva läsa och avgöra vad som skulle kunna tänkas vara sant eller inte.

Men lek i stället med tanken på att exempelvis gnostikerna skulle ha haft ett större politiskt inflytande och vunnit dragkampen om kristendomens inriktning. Vilka skulle då ha kallats för kättare idag, och hur skulle kristendomen ha utvecklats om inte exempelvis Paulus lyckats få så stort inflytande?

Det förefaller inte som att tidernas har förändrats särskilt mycket vad gäller kyrkopolitikernas och makthavares åsiktsstyrning oavsett medeltid eller inte. I dag är våra kyrkofäder precis likadana som förr i det man agerar medlöpare till den världsliga makten varför sanningen oftast får dra det kortaste strået.

Nu ska jag inte jämföra oss Sverigedemokrater med de forna gnostikerna men jag vill peka på likheterna i kyrkans agerande när grupper i samhället har en annan syn på sanningen än den som redan har bestämts. I januari 2007 nekades exempelvis Sverigedemokraterna att hyra lokal av Svenska kyrkan i Gävle för sitt årsmöte. Trots att man är demokratiskt folkvald och sitter i kyrkofullmäktige ansåg kyrkan nomineringsgruppen som så farligt att man till och med trotsade Sveriges grundlag om rätt till mötesfrihet. I Sverigedemokraternas kyrkopolitik står det att man vill värna och stärka kristendomen i landet men det hjälpte tydligen inte då det är uppenbart att vi plötsligt har olika intressen i frågan.

I september ringde P1 upp mig för en intervju och frågade varför Sverigedemokraterna var emot dagens invandringspolitik då Jesus själv en gång varit flykting. Med denna argumentation tycktes journalisten mena att en restriktiv invandringspolitik skulle vara okristlig. Jag svarade att det snarare är okristligt av våra makthavare att medvetet anställa ett gränslöst kaos i landet vilket drabbar både infödda som utlandsfödda med tilltagande laglöshet som följd. Detta klipptes bort i programmet.

I oktober fick Sverigedemokraterna ett helt uppslag i Kyrkans tidning där man granskat partiets företrädares kunnighet och aktivitet i kyrkopolitiken. De flesta av Sverigedemokraternas kyrkopolitiker klassades ner som viljelösa och ointresserade med undantag från en kyrkopolitiker i Gävle. Hade man gått in ännu djupare än att bara granska Sverigedemokraterna hade man kunnat se att denna Sverigedemokrat i Gävle var den enda nomineringsgruppen som lagt egna förslag. Men dessa var man inte intresserad av då smutskastningen var enda syftet.

I november lade Sverigedemokraterna en egen budget i Gävles samfällighet där vi betonade vikten av att återgå till kyrkans egentliga kärnverksamhet för att få denna mer intressant. För ingen som vill vara alla till lags blir egentligen särskilt omtyckt vilket Svenska kyrkan motvilligt kan tvingas erkänna. Botemedlet för att komma tillrätta med medlemsflykten anser vi därför inte är att höja kyrkoavgiften utan i stället tydligare profilera sig i sin ursprungliga identitet för att bli trovärdig.

I december lade vi in ytterligare två motioner i kyrkofullmäktige om instiftande av ungdomsråd och gemensamma gudstjänster. Vidare reserverade jag mig i kyrkorådet mot att kollekt skulle upptas till asylkommittén i Gävleborg. Vi har redan Europas mest generösa invandringspolitik i det jag menar att kyrkan ska vara lojal mot landets lagar och inte stödja en hållning som kan medverka till illegal verksamhet med människohandel och socialt kaos. I Sverige tycks man sitta fast i ett offer/förövartänk där de som kallas offer vinner poäng genom att flytta fram sina positioner. Ett skuldbeläggande av offrets tänkande och handlande är helt otänkbart. Därmed tycks Svenska kyrkan ha blivit beroende av att ha så många offer som möjligt omkring sig för att få bekräfta sin egen godhet. Men ger oss denna frukt ett tryggt samhälle? Se dig omkring och döm själv.

I Landskrona kör de verkstad och lite prat

I Landskrona kommer man nu att genomföra drogtester i högstadiet vilket är glädjande då problemet med droger är mer omfattande än vad många av oss tror. Att i dag vara tonårsförälder är inte lätt och vi föräldrar rår därför inte ensamma på de enorma krafter som sysselsätter hela den internationella knarkhandeln. Därför måste det växande drogmissbruket bland ungdomar erkännas som ett mycket allvarligt samhällsproblem och inte enbart som ett tragiskt misslyckande i den egna familjen.

För vi får ju trots allt inte låsa in våra barn som ett sätt att skydda dem från denna samhällsfara. Det råder skolplikt och många av oss måste arbeta.

Inte heller har vi föräldrar teknisk möjlighet att dygnet runt kontrollera vilka våra ungdomar träffar och pratar med minut för minut. Till detta krävs nämligen särskilda sändare som opereras in under huden på ungdomarna. I England börjar förvisso föräldrar använda denna teknik men den är ännu ovanlig i Sverige.

Att anställa en privatdetektiv som skuggar och buggar är dels ekonomiskt oförsvarbart för den lilla familjen, och dels är privatdetektiver här i landet besvärlig att få tillgång till, även om branschen borde vara framgångsrik med tanke på omständigheterna. Så nog borde man väl ändå som förälder få önska att åtminstone skolorna ute i landet aktivt jobbade för en drogfrihet i ett sätt att göra livet lite lättare.

Då min dotter Louise gick i högstadiet berättade hon om kamrater som började med hasch redan i sjuan för att sedan avancera till tyngre saker. Därmed fick hon följa kamraternas liv från den rökande varianten till den allt snabbare resan till kategorin “pundare”. Ingen i lärarkåren såg eller förstod vad som hände trots att ungdomarna fanns drogade på skolan, påpekade hon. Så ramlade plötsligt dödsbuden in. Allt från självmord till andra mystiska dödsfall. Som 16-åring började hon läsa dödsannonserna, vilket i mitt tycke var alldeles för tidigt. Och jag försökte trösta men kände en obehaglig vanmakt. Detta hände i Sandviken och jag har svårt att tro att Sandvikens grundskolor skulle vara ensamma i landet att ha missbruksproblem.

Ingen normal ung människa går förbi en sådan här verklighet oberörd vilket medför att ungdomars behov av att utagera och ventilera naturligtvis blir stort. Det är därför förståeligt att så många i dag har koncentrationssvårigheter, är allmänt otrygga och därmed klarar skolan allt sämre. Denna slutsats stärks av studier från andra länder som har erfarenhet av droger och drogtester. Då man i exempelvis USA och i England genomförde drogtester på skolan, enligt tidningen Drugnews, uppgavs den positiva effekten av just ett större lugn på skolorna, bättre studieresultat och mer nöjda elever.

Vi i Gävle har tidigare lagt en motion om slumpmässiga drogtester i skolan men fick då avslag på grund av att fullmäktige ansåg integriteten vara viktigare än att arbeta drogförebyggande. Jag känner därför starkt med de föräldrar och anhöriga som nu ensam tvingas fortsätta sin kamp för sina ungdomar i Gävle. Många på anhörighetsprogrammet, på det nu nedlagda GBC, var just mödrar som farit mycket illa av sina barns drogande och drickande, i det att vissa av dem själva hamnat i missbruk till slut som enda utväg att slippa känna.

Vad gäller Landskrona kommun är jag övertygad om att många elever som vuxna kommer att tacka de ansvariga för att de så modigt grep in för att utmana drogerna. Och fler kommer förmodligen så göra. Förutom givetvis anhöriga, kan tilläggas vårdpersonal, polis, kriminalvårdare, behandlingspersonal, socialsekreterare och lärare.

Vem har egentligen koll på läget?

”Världen är global”. Orden framkallar genast en rörelse av inre bilder. Det är precis som om vi tagit ett jättekliv direkt in i framtiden. Men vad ligger egentligen bakom den romantiska bilden om den globala världen? Handlar det om att vi snart kommer att susa omkring i miljövänliga rymdbilar uppe i luften, att den globala fattigdomen snart är historia och att vi snart åtgärdat det globala klimatproblemet? Eller handlar det om helt andra visioner som exempelvis en världsregering. En superstat som utvecklat en extrem kontrollapparat där varje individ får ett chip inopererat under huden i syfte att övervakas, samt där alla folk på jorden står under en central ekonomisk styrning? Om detta har skrivits spaltmeter.

– Vi lever i en internationell global ekonomi där det inte finns utrymme för en annan politik än den som andra länder nu genomför, upprepar många företagsledare, politiker och journalister. Men vad är det egentligen de säger? Faktiskt att ingen längre har direkt koll på läget, vilket gjort att man skapat ett system som i nutid varken kan styras eller regleras. Är detta verkligen klokt?

Jag har alltid distanserat mig från en fanatisk globaliseringstro. För vad är det egentligen som säger att just en internationell ekonomi skulle leda till ett globalt välstånd? Jag tycker mer att det globala perspektivet blivit en ny lära som inte får ifrågasättas. Och vad nästa steg då…när jordklotet börjar kännas trångt, menar jag?

Jag var en gång på en debatt här i Gävle där en ung man uppvisade tidstypiska tecken på identitetsförvirring, orsakad av den svenska globaliserings-epedimin.
– Jag kan äta frukostflingor från Brasilien, använda schampo från Australien, röka cigaretter från USA och handla kläder från Asien. Varför skulle jag då känna mig som en svensk? Vad är egentligen en svensk?

Detta var uppenbart en man av sin tid. På tal om tid. Visst är det något märkligt med tiden förresten, då den tycks gå allt fortare nu än förr. Ibland har jag roat mig med tanken på att planeten kanske börjat snurra fortare. Men sanningen är nog snarare den att vi mäniskor har så överbelastade sinnen på grund av allt informationsflöde vilket gör att våra tankar splittras sönder i smådelar. Hjärnan hinner väl inte med att smälta och bearbeta allt, men det ingår väl i globaliseringen.

Men då hela världen tycks slita i våra tankar i ett sorts krig om hjärnan och våra viljor, kan det kanske förklara varför så många idag börjar tappa fotfästet… i det man glider ur sina inre och yttre gränser till ett sorts identitetslöst Pangea-Fantasy. Vart hör man egentligen hemma i en global värld?

Rent konkret kan vi i allafall se att globaliseringspolitiken lett till lönedumpning och billig arbetskraft. För nu räcker det inte med en inhemsk konkurrens längre då man plötsligt ska tävla om jobben med hela världen. Därmed kommer andelen förlorare att öka då en allt större del av den mänskliga befolkningen bli fattigare. Den internationella ekonomin visar sig därmed kräva rejält med offer i jakten på investerare, pressa lönerna och utnyttja en livegen arbetskraft vars självkänsla redan är körd i botten. Och därmed dansar skuggor omkring oss från det förflutna där man på trettiotalet, på grund av massarbetslöshet, införde tvångsarbete vars grundidé faktiskt bottnar i att den arbetslöse är arbetslös enbart för att man själv vill vara det.

I och med att Sverige nu vill vara världsbäst på att tänka globalt, är det därför bara en tidsfråga innan man lagstiftar om arbetstvång då detta tycks bli den globala modellen. Författare Johan Ehrenberg skrev en gång att regeringen redan 1997 lade ett förslag om att införa arbetstvång för ungdomar, och därmed kan man verkligen ifrågasätta myten om framtiden som en ständig utvecklingsresa framåt. I Sverige pratar man gärna om en god värdegrund, men av dess frukt kan jag snarare se att värdegrunden är hämtad från medeltiden.

Skolan – ett dagis för halvvuxna?

Allt fler medborgare tappar förtroende för den kommunala skolan i det man tappar elever till friskolorna. I Gävle står politikerna nu plötsligt lamslagna i det man inte tycks vaknat upp förrän nu. Detta trots att trenden gått att se under flera år.

Nu plötsligt måste man därför blixtsnabbt rädda det som räddas kan. Lärare måste sägas upp och lokaler måste snabbt hyras ut, trots att budgeten bara lades för några månader sedan. Ja… jag säger då det. Det brukar sannerligen bli ett hårt uppvaknande då verkligheten kommer i kapp.

- Vi har en alldeles utmärkt skola, hävdade socialdemokraterna helt nyligen, och menade på fullt allvar att det inte fanns några problem alls. Men varför är då det individuella programmet lika stort som ett vanligt gymnasieprogram, varför drogas det fritt på våra skolor, varför blir fler och fler utslagen och varför har så många läs-, koncentrations- och skrivsvårigheter?

Låt oss då göra om skolan från början. För inte ska det väl behöva ta nio år för en normalbegåvad elev att lära sig läsa, räkna och skriva samt inhämta en annan bred allmänbildning? Mycket av skoltiden går i dag till spillo, på grund av dålig pedagogik och bristfälligt ledarskap. Därmed kan man dra slutsatsen att den kommunala skolan enbart har till uppdrag som förvaringsplats medan de vuxna ska förvaras någon annanstans i samhället.

Kvalitet är en färskvara. Alltså är det bra att den kommunala skolan nu tappar elever till friskolorna för att få en rimlig chans att själva få bli fräsch. Men för att göra en förändring måste man först börja titta på sig själv. Och detta är en process som brukar förknippas med mycket smärta. Att erkänna sig ha gjort fel, är det svåraste människan vet. Men lär man sig aldrig att göra det, riskerar man att gå baklänges. Att gå fram mot okända rum kräver mod. Det är därför den svenska socialismen nu flämtar sina sista andetag i panik då man i dödsångest fäktar med armarna. Framtidens skola kommer att se annorlunda ut då man säkerligen har ett helt annat syfte med den. Det är fullt möjligt att man därför analyserar och ställer sig frågor som ser ut så här:

1. Ska kunskaper stå i centrum eller är det viktigare att eleven blir socialistiskt anpassad?(Väljer man mot all förmodan att kunskaper är viktigare är man redo för nästa fråga:

2. Vilken roll ska man ha som elev?

Denna fråga förebygger kommande konflikter. En gemensam skolhistoria bland de kommunala skolorna med normer och uppförandekoder ökar tryggheten och därmed statusen för både lärare och elever. Denna metod kostar inga pengar.

3. Förbättra lärarhögskolan så att den innefattar en stor del pedagogik och ledarskap där konflikthantering och självkännedom tränas. (De flesta lärare idag vet inte hur de får agera mot stökiga elever och är osäkra i sig själva.)

4. Sist men inte minst. Slopa genuspedagogiken och sluta tafsa på pojkar och flickors tankar, lekar och åsikter. Detta är integritetstänkande mot både barnen och deras föräldrar. Det är nämligen inte skolans sak att styra barnen in i en sexuell oidentifierad könsroll där barnen riskerar tappa bort sin egen, ännu outvecklade jag-känsla. Sådant kallar jag för en själslig våldtäkt och är mycket oanständigt.

Sagan om den svenska godheten

”Utan sammanhållning kan vi aldrig skapa ett välmående samhälle och en fungerande demokrati. För att utveckla en bättre känsla av sammanhållning räcker det inte med att skapa lika möjligheter för alla ekonomiskt och socialt. Lika viktigt är det att det finns en gemensam vision och känsla av tillhörighet”.

Orden kommer från integrationsministern Nyamko Sabuni den 13 januari i Sälen där hon tycks mena det vara viktigt att ett lands befolkning går i takt för att kunna dra åt samma håll. Men varför förespråkar hon då fortsatt kulturell separatism är min undran? Logiken känns ohållbar vilket gör att den historia jag nu kommer att berätta inte enbart är tillägnad henne. Den är även given alla riksdagspartier med dess medlöpare.

“Det var en gång en god samhällsmedborgare som ville göra sitt namn känt. Denna ansåg sig nämligen vara en av de förnämsta i vishet. Och för att bevisa det vara möjligt för alla på jorden att kunna bli lika vis som hon, bestämde hon sig för att göra ett experiment för att folket skulle komma till tro. Hon åkte därmed land och rike runt och spred sitt budskap om att människans bakgrund och livshistoria hade föga betydelse för en god social samverkan med andra. Bara alla fick möjlighet att leva tillsammans skulle fred och kärlek utvecklas.

Full av entusiasm köpte hon därmed ett hus som bestämdes bli ett kollektiv där man bara fick bo om man tidigare inte kände varandra. Den goda samhällsmedborgaren började således handplocka individer som särskilde sig så mycket från varandra som möjligt för att göra sitt experiment exklusivt. Därefter bjöd hon dem alla att flytta in i bostaden. - Från och med nu ska ni kalla varandra för en familj, befallde hon och avlägsnade sig sedan för att låta dem sköta sig själva. I huset hälsade familjemedlemmarna artigt på varandra i det man log, skakade hand och presenterade sig.

Så hände det sig att familjens överhuvud skulle skriva en matlista för att veckoplanera och inbjöd därmed alla familjemedlemmarna att gemensamt komma med förslag. Då gjorde denne plötsligt upptäckten att ingen längre var överens. Den ena visade sig vara vegetarian, den andra var allergisk mot mjölkprodukter, den tredje var anorektiker, den fjärde tyckte det var äckligt med grönsaker, den femte krävde dyra hälsokostpreparat för sina fastekurer, den sjätte krävde omfattande djurfoder till sina djur, den sjunde var hetsätare, den åttonde åt normalt och den nionde ville att matlistan även skulle inkludera cigaretter och fin sprit. Budgeten visade sig inte räcka till allas behov varför en viss irritation börja växa inom husets väggar. Familjens överhuvud bestämde sig då för att klaga hos den goda samhällsarbetaren. – Vad menar du med att det bara är en som äter normalt, morrade denna, vad är normalt? Och hur vågar du ifrågasätta mitt underbara projekt? I väg med dig nu och gör det du ska, annars kommer snart hela riket att få veta hur oduglig du är.

Full av skam och fruktan återvände familjens överhuvud till bostaden men trivdes allt mindre med sin uppgift. Huset var nu i ett enda kaos. Hetsätaren grälade på anorektikern och ansåg denne provocera honom med sin svältkur. Vegetarianen föraktade köttätarens vanor och då denne inte lyckades omvända honom satte han hänglås på kylskåpet så att ingen i huset kom åt någon mat längre. Då vegetarianen var stor och stark hämnades köttätaren i stället på fastemannen genom att gömma de dyra fastedryckerna vilket skulle tvinga honom att börja äta som alla andra. Mjölkallergiken ansåg grönsaksvägraren vara barnslig vilket gjorde att grönsaksvägraren allierade sig med cigarettmannen som i sin tur anmälde mjölkallergikern för hets mot grönsaksvägrare. Hetsätaren blev galen då hon upptäckte hänglåset på kylskåpsdörren och började därmed ha ihjäl djuren på tomten för att i förtvivlan stilla sin hunger. En upptäckt som för djurhållaren blev så traumatisk att han grät ut hos familjens överhuvud och hotade även att ta sitt liv.

Familjens överhuvud var nu desperat och skaffade i stället en stor frysbox i garaget som han själv hade nyckel till. Därefter köpte han in nya djur för att slippa ha djurskötarens liv på sitt samvete. Vidare köpte han upp ett nytt lager kött, sprit och cigaretter samtidigt som han investerade ett stort biljardrum i sin strävan att familjen skulle bli vänner igen. Då det inte gick att få kompensation för detta hos den goda samhällsmedborgaren tvingades han låna av sina grannar för att snabbt köpa sig frid i hemmet. En vecka förflöt och alla var nöjda vilket gjorde att en viss återhämtning kunde ske. Ända tills varulagret tog slut. Tidigare oberabetade konflikter gjorde sig därmed påminda och trappades upp.

Familjens överhuvud började nu förtvivlat muta sin familj med allt möjligt för att få dem på gott humör vilket gjorde att de började vänja sig med favörer för varje provokation som hittades på. Nu började ilskna grannar även bulta på dörren och hota med polis om de inte fick igen sina pengar vilket gjorde att familjens överhuvud tappade fotfästet och började känna sig obalanserad. För att stå ut inom hemmets väggar började han därför knapra piller för att slippa de nervösa sammanbrott som ständigt lurade under ytan. Till slut tappade dock familjens överhuvud humöret och bad familjen dra ända in i baljan vilket gjorde att han åkte på stryk. En upplevelse så obehaglig att han därefter höll sig inne på sitt rum med låst dörr. Allt medan den goda samhällmedborgaren ständigt placerade in nya familjemedlemmar i huset.

Och då kollektivets familjemedlemmar till slut även började knota och klaga på familjens överhuvud inför den goda samhällsmedborgaren tittade hon på dem alla med en tårfylld blick av kärlek i det hon svarade:

-Utan sammanhållning kan vi aldrig skapa ett välmående samhälle och en fungerande demokrati. För att utveckla en bättre känsla av sammanhållning räcker det inte med att skapa lika möjligheter för alla ekonomiskt och socialt. Lika viktigt är det att det finns en gemensam vision och känsla av tillhörighet”.

Därmed vände hon sig om och lämnade de ensamma kvar.

Svensk jämställdhethet och kalvning

Nu slår socialminister Göran Hägglund (kd) fast att det kommer att bli ett kommunalt vårdnadsbidrag med 3000 kronor per barn skattefritt. Trots detta oroas vissa kd-styrda kommuner över att det blir för dyrt då den efterlängtade reformen kan bli alltför åtråvärd.

Samtidigt måste vi ställa oss frågan hur dyr den omfattande barnomsorgen egentligen är som kvinnor med minimilön inom offentliga sektorn sedan 70-talet tvingats betala. För då sambeskattningen 1971 togs bort för att tvinga kvinnorna bort från hem och barn, gick en gigantisk stor del av hennes beskattade lön till att bygga upp den kollektiva fostringsapparaten. Statsmammorna blev därmed tilldelade rollen som uppfödningsexperter då de äkta mödrarna ansågs obegåvad uppgiften annat än att ”kalva” fram avkomman till staten. Men skulle denna ändå bli missanpassad trots expertuppfödningen, anses detta inte vara samhällets fel. Inte förrän då heter det att föräldrarna har det yttersta ansvaret för sina barn. Den psykiska misshandeln som går under parollen ”jämlikhet och kvinnans frigörelse” handlar inte om något annat än att förlöjliga kvinnan i det man trampar på hennes värde som människa och mor. Hur mycket pengar och lidande jämställdhetsideologin slukat går att utvärdera genom att studera skilsmässostatistiken, göra studiebesök på barn och vuxenpsykiatrin, socialtjänst, skola, sjuk – och missbruksvården och rättsväsendet.

Då sambeskattningen togs bort såg man genast en markant ökning av skilsmässor som vidare inte är gratis för skattebetalarna. Därmed kan man fråga sig hur mycket kvinnorna egentligen får kvar av sin lön då hon med sin skattsedel tvingas betala alla de konsekvenser samhället får av att hon dubbelarbetar då barnen är små.

I Storbritannien har den svenska daghemsmodellen fått hård kritik där man anser att det svenska systemet lurat kvinnor och skapat sociala problem. Patrica Morgan, expert på familjefrågor vid den brittiska tankesmedjan Coritas hävdar följande: – Sverige har gjort det mest samlade försöket i historien att ta död på den traditionella familjen. Systemet skapas och vidhålls av inflytesrika feminister i regeringen, fortsätter hon.
Kritiken mynnade ut då den brittiska regeringens försök att börja kopiera den svenska daghemsmodellen varför röster höjs om att varna för det svenska skräckväldet.
Tidningen Daily Mail funderar också över sambandet mellan 30 års tidigare daghemseparationer mellan mödrar och barn, och Sveriges växande sociala problem med psykisk ohälsa.

Till de kd-styrda kommuner som knorrar över Göran Hägglunds dyra vårdnadsbidrag vill jag säga att den nuvarande modellen är så mycket dyrare. Kommunerna i landet måste nu börja inrikta sig på kärnverksamhet och därmed skala bort verkningslösa och penningslukande integrationsprojekt, konstflum och andra dåligt planerade verksamheter för att få plats med det viktigaste. Nämligen en sund familjepolitik, skola, äldreomsorg och en god företagaranda. Om Sverige däremot fortsätter den nuvarande hållningen i form av massinvandring, massarbetslöshet och tungrodd byråkrati kommer vi inom kommunerna snart ha en kommunalskatt på nära 50 procent. Och det är väl ändå dyrt.

Intressant taktik du har Reinfeldt

Beviset på att Sverige är en enpartistat är nu så uppenbart att det blir omöjligt att förneka. Och Fredrik Reinfeldt anser denna vara värd att bevara till vilket pris som helst, då han i det senaste utspelet toppstyr de egna i Karlskrona till fullständig underkastelse. I det ”nya arbetarpartiet”, eller ännu bättre, i ”det nya frihetspartiet” förbjuds samarbete med ett folkvalt oppositionsparti av vår statsministern.

I Karlskrona önskade förvisso kommuninvånarna få bort Socialdemokraterna då man valde att rösta på ett annat alternativ. Det struntar Fredrik Reinfeldt i och tillåter under inga omständigheter att moderaterna samarbetar, förhandlar eller gör sig beroende av Sverigedemokraterna. Hans ambitioner att ytterligare förstöra väljarnas förtroende, både för sin egen och för partiets del, vet tydligen inga gränser.

Vi kan därför nu tacksamt luta oss tillbaka och observera hur företrädare för enpartistaten krampaktigt försöker rädda sig själva från både undergång och dåligt rykte från omvärlden. Allt ont förgås, finns ett talesätt som heter, men de som är bunden till destruktiva maktförhållanden har oftast ingen aning om detta. Rädslan av att tappa greppet har en förmåga att besätta sinnet, i det man som blind rusar omkring och trampar sönder allt som kommer i ens väg. I Sverige har vi starka organisationer men svaga ledare. Det framgår extra tydligt vid sådana här händelser då usel självinsikt och bristfällig ledarstil skämmer ut, inte bara de skyldiga, utan även det svenska folket. För hur kommer det sig att vi i Sverige inte kan få bättre politiska företrädare än de vi har? Är det verkligen så illa att vi är värda dessa?

Att förbjuda kommunpolitiker att samarbeta med ett folkvalt parti i kommunala frågor borde anses vara ett brott mot grundlagen. Vad har då statsministern för råd att ge de väljare som är trötta på sosseriet vid nästa riksdagsval. Vilket parti ska man rösta på om man vill ha en förändring i landet? Ska det vara det nya socialistpartiet, det gamla socialistpartiet eller stödpartierna till de båda socialistpartierna? Men för all del Fredrik, fortsätt bara att jobba på som du gör. Mig gör det inget, för vi Sverigedemokrater kommer inte att förlora på ditt beteende. Jag är bara förbryllad

Svenska Kyrkans falska profeter överger kristna

Svenska kyrkan har återigen haft sitt kyrkomöte där fyra av oss Sverigedemokrater deltog, och under denna vecka hade Kyrkans Tidning gett oss stort utrymme där partiets företrädare beskrevs vara mycket obehagliga med sin närvaro. Förvisso menade man samtidigt att Sverigedemokraterna var något overksamma i kyrkan, men trots detta kan mycket hända framöver vilket gör att man inte ska slappna av, var journalistens andemening.

Och så skrämmer man med Sverigedemokraterna så som Jehovas vittnen alltid skrämt med Svenska kyrkan. – Om du går in i kyrkan följer onda andar med dig hem, har sektmedlemmar varnat varandra. För då Jehovas vittnens fåraherdar vet om att deras lära lätt smulas sönder av en teolog, är det givetvis viktigt att fåren håller sig undan just teologer. Det tråkiga är nu att Svenska kyrkan gör precis likadant då man bestämt sig för att omvandla sig själv till sekt. Då Sverigedemokraterna tycks vara de enda som har kontakt med verkligheten uppmanas människor därför att hålla sig undan oss. Bästa sättet är därför att kalla oss onda…ja kanske rent av besatta, eller något annat hemskt och otäckt.

Sekter använder sig av lösryckta bibelcitat tagna ur sitt sammanhang för att pussla ihop en egen teologi. Svenska Kyrkan anammar metoden flitigt för att bedriva inrikespolitik inne i kyrkorummen.

”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, Guds rike tillhör sådana som de” (Mark 10:14) ropar kyrkan ut i det man menar att barns egna asylskäl ska tas på största allvar. Men det lösryckta bibelcitatet handlar inte om unga vuxna män som manipulativt nog kallas ”barn” i Sverige, och vars släkt investerat mycket i för att själva få tillträde hit. Bibelversen handlar i stället om små barns rätt till kristen undervisning och närhet till Jesus. Men i och för sig. Är Svenska Kyrkan seriös i sin missionsiver till barnen, ser jag gärna ett återskapade av forna tiders söndagsskolor i landet. Men då backar Svenska Kyrkan. Avgudadyrkare i landet kan ju då riskeras bli arga och kränkta, och deras rätt till detta, måste ju tolereras på största möjliga allvar. Denna tysta konflikt mellan kristna och ”mångkulturen” anser Svenska kyrkan vara berikande, då mötet mellan den kristna tron och andra religioner speglas så tydligt.

Man har även lyckats hitta en lösryckt mening ur Bibeln för rättfärdiga den omfattande anhörighetsinvandringen till Sverige. ”Om en familj är splittrad kan familjen inte bestå” (Mark 3:25) citerar Sveriges Kristna Råd i en röd folder. Med denna mening taget ur sitt sammanhang menar man att människor måste få en snabb och positiv behandling av sina ansökningar om familjeåterförening. Kyrkans utvalda bibelcitat är bland det sjukaste av dem alla, då bibeltexten handlar om hur Jesus beskylls av de skriftlärda vara besatt av den onde. Man menade att det var med hjälp av Belsebul Jesus drev ut demonerna: ”Hur kan Satan driva ut Satan. Om ett rike är splittrat kan det inte bestå. Om en familj är splittrad kan den inte bestå, försvarar sig Jesus i det han använde liknelser i sin retorik för att få folk att förstå.

Om man nu ska likna Svenska Kyrkan med ett träd, bär detta så skämd frukt att den andligt hungriga genast spyr upp den. I stället för att vilja ena landet med kristna normer och en seriös bibeltolkning, arbetar man i stället för att splittra landet och överge de kristna. I kyrkan talar man aldrig mer om den traditionella omvändelsen, annat än att de kristna ska omvändas till RFSL:s lära och till andra avgudadyrkares sätt att tänka och se på världen. Sedan förvånar man sig över att Svenska Kyrkan tappar medlemmar. Kan det måhända bero på denna baklängesevangelisation, eller att man enbart anser sig inte kört denna tillräckligt hårt.

Gör mig till lapplisa

Jag vet inte någon som uttryckligen sagt sig önska bli lapplisa. Däremot kände jag en gång en kvinna som utövat yrket. Hon berättade att hon inte var riktigt som de andra lapplisorna, för hon tyckte så synd om bilisterna att hon lät bli att bötfälla dem. Lapplisan blev inte länge kvar i sitt yrke, men jag kände sympati för henne på ett personligt sätt. Och det gjorde nog flera, som ibland skickade henne en blomma som tack för att hon räddat deras månadsekonomi, berättade hon.

Lapplisan var uppenbarligen inte solidarisk mot samhället då vi har fått lära oss att bilister är skurkar som ska klämmas åt. Bilister är på något vis detsamma som kapitalister som tydligen är oförskämt rika som fortfarande har råd med bil trots alla skatter och avgifter. Ett sinnrikt sätt man därför hittat på är hitta på ytterligare sätt att försöka dra av dessa pengar. Man hotar bilister med böter om de inte visar fotgängare företräde vid övergångstället. Bilisten stämplas därmed som förövare och fotgängaren som offer och därmed har man lyckats symboliserar klassamhället ända ner på trottoarnivå. Många fotgängare tycks njuta av sin nyvunna makt i det att jag många gånger tyckt mig se ett rent förakt hos gatans proletärer. Berusad av makt bevärdigar sig många inte ens att kasta en blick åt vare sig höger eller vänster innan de stövlar över vägen. Jag har definitivt inget emot att bilister visar artighet och släpper fram fotgängare. Men så fort pengar och böter kommer in i bilden riskerar det sämsta komma fram hos många av oss. Speciellt om man av samhället tilldelats favören av att identifieras sig som en utsatt grupp.

I detta land riktigt älskar man att göda den svenska avundsjukan och småsintheten. – Det är väl inte för mycket begärt att dessa välbeställda bilister, som till och med har råd att parkera i de dyraste parkeringshusen kan visa en fattig kommunanställd lite respekt, muttrar således den ena till sin kamrat ute vid vägen. Denne håller med och myser av välbehag.

Bilisten hamnar således i samma fack som småföretagarnas vars pengar helt måste beslagtas då de nu stämplas som både kriminell och som kapitalist. Och man kan fundera på om det är därför kommunen i sann kommunistisk anda väljer att sabotera för de bilburna att handla genom att först dra av dem deras pengar i form av p-avgifter och sedan terrorisera medp-böter för att göra upplevelsen i centrum till en riktig skräckupplevelse. Pengar som istället skulle ha gått till konsumtion och gynna lokalhandeln.

För att understödja idén om att fotgängare är goda, och bilister onda är det därför viktigt att förgifta de kommunanställdas sinnen så mycket som möjligt så att samvetet förbränns. Och det är därför det är rent omöjligt att få rätt mot en lapplisa, oavsett om man anlitat advokat eller kan visa upp fotografier som bevis. I den privata servicesektorn finns en attityd som säger att kunden alltid har rätt. Så inte inom kommunen där man fått lära sig förakta ett sådant synsätt. – Ett sådant uttalande faller på sin egen orimlighet, har man fått lärt sig att säga.

Det är inte konstigt att många lapplisor till sist är så berusade av hat att lappandet närmast blivit en personlig angelägenhet. Som många vet tjänar inte en kommunanställd särskilt bra vilket innebär att många ensamstående kommunanställda knappt själva har råd med bil. Man hämnas. Och får betalt för det. Vidare får man veta att detta är solidariskt mot samhället. Men för min del vill jag gärna vända på det och säga det vore mer solidariskt av samhället att sluta förbjuda parkering på så många ställen som möjligt för att istället bygga plats för det bilsamhälle man egentligen uppmuntrar. För trots att bilister skuldbeläggs som miljöbovar uppmanas alla ha både körkort och tillgång till bil. Detta för att komma ut på arbetsmarknaden och klara det moderna livstempo som skiljer sig från förr. Kommunen bygger ju inga bostäder med tillhörande stall invid allmännyttan som stimulerar till häst och vagn. Det har faktiskt många gånger förvånat mig att inte miljöpartiet för länge sedan lagt motioner om en sådan stadsplanering. Vi skulle direkt kunna skilja ut oss från andra länder och därmed bli ett föredöme i hur man räddar moder jord från den kommande miljökatastrofen.

Men det kanske är viktigare att sätta grupp mot grupp så att ekonomisk konfiskering kan rättfärdigas mot dem som utmålas vara samhällets fiende nummer ett. Och så kan hatet mot bilister utvecklas till en ren arbetsskada då bitterhet och vantrivsel på jobbet gjort kommunalslaven stenhård och militant. Det är då den där varma pirrningen av välbehag infinner sig i magen då en parkeringsbot på 700 spänn skrivs ut på en sprillans ny BMW. – Det kapitalist-svinet…nu ska han få.