Jämställdhetspolitiken hör hemma i en skräckkabinett

Mona Sahlin hävdade i en TV-debatt med Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna var ett kvinnofientligt parti då vi ville få ner det höga aborttalet i landet. Andra politiker vill tvärtom att det ska utföras fler aborter i Sverige, då detta blivit en symbolfråga att svenskarna är världsmästare i jämställdhet. Jag kan inte låta bli att le åt vad som anses vara kvinnofientligt och inte. Enligt Sveriges syn på kvinnor är vi okänsliga ting som likt krockade bilar körs in på en verkstad då det skett en ”olycka”.

Får Hägglund som han vill är snart abortstolen att likna med rullande bandet. Men då anstormningen förväntas bli stor får vi nog inte förvånas över om ingreppet föreslås utföras kollektivt i ett enda rum. Man måste ju ändock någonstans, trots all välmening, se över personalkostnader, tidspress och lokalbrist. Om detta skulle upplevas som genant…? Inte då. Dagens moderna kvinnor har nämligen vuxit ifrån dessa pryda vanföreställningar. Det kan kvällstidningarna och andra slätstrukna TV-program försäkra oss om. Och tänk så mycket gemensamt man har med varandra där man låter sig ”behandlas” i samma rum. Vilket systerskap. Sedan är det bara att tuta och köra igen som om ingenting har hänt.

Har socialdemokraterna en kvinnovänlig politik? Jag vill påstå att dessa feministhycklare för en kvinnostympande politik där kvinnan indoktrineras till att undertrycka och förtränga sin naturliga längtan efter hem och barn. Kvinnors tidigare så viktiga och sociala färdigheter i omvårdnad och hemkunskap har av socialisterna svärtas ner så till den grad, att kvinnors egentliga värde idag enbart består i hur hon lanserar sig ute på sexmarknaden. Att äta eller ätas. ”Så blir du hans sexgudinna” lyder löpsedlarna i kvällstidningar som förrut prydde gamla tiders herrtidningar. Promiskutet, ytlighet och bekräftelse är sossarnas kvinnoideal. Kvinnan uppfostras till att bli lik de män hon själv avskyr att bli utnyttjad och föraktad av.

Socialister och andra kamoflerade kommunister bland våra riksdagspartier är förnuftiga människors värsta fiende. De etiska, andliga och kulturella värden som förnuftiga människor bygger upp, gör socialisterna allt för att riva ner. Så beter sig endast en fiende till varje ordnat samhälle, och de människor i Sverige som fått sina liv förstört genom socialisterns familjepolitik kan räknas i tusentals. Egentliga borde de brottsliga makthavarna ersätta dem eller deras anhöriga ur egen ficka. För om exempelvis ett gäng förbrytare skadar en grupp om flera personer, betraktas dessa gärningsmän som ytterst samhällsfarliga och får i bästa fall en dom. Varför går socialisterna fria i Sverige? Det är ju helt makalöst att den röda terrorn inte ställts inför riksrätt för länge sedan, men det kan ju kanske bero på att man i tid sett till att avskaffa denna.

Det viktiga könsmaktsperspektivet, könskriget och den perverterade jämställdheten i Sverige är en ren styggelse där vårat land nu kan liknas med en förhärjad krigsplats. I alla krig blir de svaga mest drabbade. Idag springer barnen rotlöst omkring i skuggan av ruinerna och försöker hitta sin stympade identietet i olika lösa sammanhang. Ibland sätter man på sig fel ögon och omaka händer. Hur ska man veta då inga förebilder längre finns? I de flesta styvfamiljer råder krig och upplösning inom hemmets väggar, men denna skamfulla verkligen talar man tyst om. Att blod är tjockare än vatten är förbjudet att erkänna i Sverige.

Att ödelägga landet med hjälp av en pervers familjepolitik är en uppfinning av Karl Marx där han skriver att ”lika arbetstvång ska råda för alla och offentlig och kostnadsfri uppfostran av barn”. Därför vägrar Sverige göra sig av med alla dessa kostsamma daghem som finns i varje gränd i landet trots att de är en ekonomisk förlust. Förutom kostnad av drift och löner medföljer andra kostnader för vård av sjukt barn, och sjukskrivningar pga olika bakterier och virus instutionsvistelsen utsätter familjen för. Den familjepolitik som hyllas i Sverige medför även kostnader för rättsväsendet i form av familjetvister, socialtjänst, underhållsstöd, bidragsberoende och höga sjukvårdskostnader i form av hög självmordsstatistik, neuroser och missbruksrelaterade symptom. Den kostsamma ohälsan är gigantisk men ur ett sossefilter löser man detta enbart med ännu mer skattehöjningar och fler genuspedagoger i den kommunala verksamheten.

Vänsterns könskrig som även högern trallat in i, har haft en hemsk och förödande effekt på kvinnor och är samhällets värsta fiende. Den har medfört den mest omfattande slakten på varaktiga och sunda relationer. Men våra bödlar får aldrig nog av sin själsliga massaker. De är berusade av blod och kräver ännu värre ”kickar” för att få känna av sin berusning. Helst borde vi alla bli homosexuella också, för då har man nått det yttersta målet för jämlikhet mellan män och kvinnor. Alla kan döpa sig till Bengt eller Lotta oavsett kön, och bo ihop i stora kollektiv och ha sex med alla. Då anses man ha en tolerant och framförallt en fin kvinnosyn. Är man skapt olika får man göra något åt detta. Män kan börja amma och kvinnor kan bli bitchiga och burleska likt värsta sortens karlakarlar man lyckas gräva fram i de mest ångestladdade miljöer. Förslagen är många när det gäller att kriga mot kärnfamiljen som anses vara en kvinnofälla.

Det är inget biologiskt fel på kvinnor som önskar vara mödrar på heltid för sina barns bästa. Kvinnans sammansättning av hormoner, kroppsliga funktioner och andra mentala förmågor gör henne nämligen mycket lämpad för detta viktiga arbete som kommer att betala sig i längden. Mödrars arbete borde uppvärderas och aktas som ett mycket viktigt arbete och likställas med andra yrkesgruppers. Då har man uppnått en äkta jämlikhet då arbete värderas lika och där samhället stödjer alla former av vårdinriktning för de svaga och utsatta grupperna i samhället. Små barn som föredrar den egna föräldern hemma som vårdare istället för att vara på instution, är det inte heller något biologiskt fel på. Lika lite som att en del människor har dåligt med pigment i kroppen, och att det alltid kommer att födas barn som aldrig kommer att rösta på sossarna.

Det är egentligen förbluffande att det fortfarande finns så många som ställer upp på vänsterns jämställdhetspolitik och inte förpassat den dit den hör hemma, nämligen på soptippen eller i en skräckkabinett. Det bästa sättet att bli av med den enfaldiga och skadliga feminismen är därför att skratta ut den. Men frågan är om svenskarna har tillräckligt med humor och distans till sig själva för att skratta åt den barnsliga svenska feminismen. Om Socialdemokraterna har en kvinnovänlig politik? Jo, jag tackar jag.