Det råder krig i andemakterna

I Sri Lanka är hundratals kyrkor utsatta för mordbrand, och de kristna förföljs i form av kidnappning, misshandel och hot. Samtidigt pågår en kristendomsförföljelse i hinudiska länder som Nepal och Indien. Det indiska partiet Bharatiya Janata Party (BJP) anser att omvändelse till kristendomen är ett hot mot hinudismen. Därmed utsätts kristna missionärer för misshandel och trakasserier.

Av någon anledning är intresset svalt att rapportera om kristendomsförföljelse i den svenska pressen. Borde vi inte få veta om eventuella risker av att leva som kristen i ett mångkulturellt land? Däremot får vi istället veta att kristna värderingar och traditioner förnedrar och diskriminerar anhängare av andra religioner. I landet ”Tvärtom” tolkas världen nämligen baklänges, men har man väl kommit på det är det lätt att byta till rätt glasögon.

Många i Sverige finns som tycks oroa sig för islamofobi, men aldrig för kristendomsförföljelse. Detta trots att bit för bit av den kristna tron plockas ner och stuvas undan. Kristendomen verkar märkligt nog vara farlig i Sverige då den så ofta utsätts för samhällsprogram i syfte att skärskåda och kritisera den så mycket som möjligt. Man hackar och skär outtröttligt på den kristna teologin i sina försök att framställa denna som historiens största bluff. Men gudnåde den som ens yttrar något om islams teokrati och skräckvälde, då den frimodige genast får diagonser som både psykisk sjuk och nazist.

Svenska kyrkan är inte bättre där man rättat sig i ledet i strävan till att förinta sig själv genom att bli både HBT-vänlig, abortvänlig och tolerant i all gränslöshet. Resultatet ser vi av denna hållning då många inte längre känner igen sig i Svenska kyrkan och begär utträde. Vidare känner de unga ingen dragning till att engagera sig i något som varken har en identitet eller ett tydligt budskap. Detta förvånar märkligt nog Svenska kyrkans företrädare där man gapar av förvåning. Kyrkan ville ju bli populär genom att hänga med sin tid med att vara tuff och modern. Man trodde ju att medlemmarnas pengar därmed skulle strömma in.

Det vi ser rakt framför ögonen på oss är en sofistikerad form av kristendomsförföljelse där man använder godtrogna människor som redskap. Man halshugger visserligen inte oliktänkare, bränner inga kyrkor och fängslar inga präster. Däremot ägnar man sig åt en dold förföljelse där man med hjälp av media hetsar, vilket kan få förödande konsekvenser för dem som önskar stå upp för sitt civilkurage. Metoden är mer framgångsrik då modellen blir mer ogripbar och spelar på skuldkänslor.

De inte alltför fromma företrädarna för homosexuella spyr i sin tur även grön galla över de troende och kallar dem för fundamentalistiska galningar. Man tillåts vara hur respektlös som helst mot en kristen, men varför lämnar diskrimineringsombudsmän och homosexuella moskèerna ifred? Naturligtvis blir detta helt obegripligt för alla dem som inte tror på den osynliga och mäktiga verkligen, men det råder faktiskt krig i andemakterna.

Landets kristna måste därför börja välja sida och sluta upp med att tro att de blir omtyckta bara de är snälla. Spelad snällhet är många gånger en kamouflerad feghet vilket bara roar våra landsförrädare ännu mer.

Har ingen märkt hur man överseende ler åt alla kristna som om dessa vore naiva småbarn som tror på tomten. Man har faktiskt till och med roligt åt deras förskräckelse över att inte alltid lyckas vara snälla. Men sanningen är att det aldrig kommer att komma några julklappar vare sig från vår Herde eller från landets vargar hur mycket de kristna än lägger sig på rygg. Däremot kan de kristna vänta sig mycket stryk om man inte i tid börjar växa upp och säga ifrån.

I Sverige tiger man om hur kristna tvingas utstå våld i Irak. Där anses man nämligen vara en fiende om man inte är muslim. Så känns det faktiskt som om det snart är även här i Sverige. Det ligger liksom i luften. Och det är det som jag menar som är den osynliga och andliga krigföringen.