Skolminister Jan Björklund vill ge rättvisare betyg genom att återgå till betyg i fler steg och fler nationella prov i grundskolan. Det är ett välkomnande besked som gör att ungdomar vilka har läs -och skrivsvårigheter blir sedda i tid, och begåvade barn mer uppmärksammade. I dagsläget sugs nämligen majoriteten in i betyg Godkänt då ett G har en spännvidd från stark tvåa till en svag fyra från det förra betygsystmet. Därmed blir det svårare att få ett högre betyg då kriterierna för Väl Godkänd och Mycket väl godkänd är så höga och flummiga att lärare knappt törs lägga ett sådant omdöme.
På något vis verkar det nuvarande betygsystemet så väl passa in på socialisternas jämlikhetshysteri. För om alla elever får betyg G i snitt innebär detta att alla människor är lika (o)intelligenta. Socialisterna har nämligen tidigare hävdat att sifferbetygen utpekar förlorarna och att detta skulle vara ett allvarligt jämlikhetsproblem. Därför är fanatisk jämlikhetstro är en av orsakerna till skolväsendets totala misslyckande. Då man i Sverige inte vill skilja mellan undervisning för begåvade och obegåvade elever, har därför varken den ena eller den andra gruppen fått den undervisning den behövt.
Betygen 1-5 ersattes succesivt från 1995 med icke godkänt, godkänt, väl godkänt och mycket väl godkänt. Det socialistiska målet var att alla elever skulle bli godkända med syftet att inga längre skulle jämföras med varandra eller med olika skolor i landet.
Resultaten sågs redan i början av 1997 då Dagens Nyheter beskrev det nya systemet. Det visade sig att många åttondeklassare inte klarade av att få betyget godkänt och blev därför utan betyg med formuleringen ”underkänd”. Att inte bli godkänd är ett mycket laddat begrepp. Man ställs liksom utanför livet, som kan upplevs vara mer nedvärderande än att få en etta eller en tvåa.
I Sverige vill man inte acceptera att barn är olika utifrån det genetiska arvet som sätter gränser för olika slags intelligens. Jag drar ofta paralleller med forna Sovjet och gör detta även nu, för i detta skräckvälde löd även de viktigaste myterna att alla människor var lika intelligenta. Därför var det viktigt att bekämpa de begåvade barnen som hyste förmåga att tänka självständigt. Men genom att placera studie -och teoretiskt begåvade elever tillsammans med barn med låg intelligens, eller med asociala beteenden begränsade man kraftigt livsrummet för de begåvade barnen.
För fyrtiofem år sedan förutsade författaren Tage Lindbom i sin bok ”Efter Atlantis” att jämlikhetens politiska kontrollapparat skulle kväva vår frihet. Han fick naturligtvis rätt. Därför lyckoönskar jag Jan Björklund för sina försök att återställa ordningen till det normala. Det är verkligen på tiden
