Det går bra för Sverige och arbetslösheten är rekordlåg. Detta hör vi oavsett vilken regering som styr. Rent nationalekonomiskt är det nog sant att det går bra för Sverige, men knappast för så många svenskar, vars liv slagits i spillror på grund av arbetslivets rationaliseringar, indragningar, familjepolitik och den djungelmentalitet som råder i fråga om konkurrens. Detta är väl i och för sig tråkigt, tycks våra politiker och ekonomer mena, men det är sådana smällar man får ta.
Anledningen till att AMS redogör den ständigt rekordlåga arbetslösheten är en gåta för många. Ett allmänt begrepp är att man ”mörkar siffrorna” och det gör man antagligen för att man har någonting att dölja. Men vad är det då för sanning som inte tål världens ljus. Vi får nog gå tillbaka några år för att se vad som hände på Ann Wibbles tid. Fru Wibble var tydligen så inspirerad av den amerikanska ekonomen Edmund Phelps att hon ville förverkliga hans teorier i landet Sverige med stor hast. Edmund Phelps var känd för sina idéer om ”den naturliga arbetslösheten” även kallad ”jämviktsarbetslösheten”. Teorin gick ut på att skapa en sådan stor arbetslöshet som möjligt så att lönenivåerna kunde sjunka. Därmed skulle företagen göra stora pengar och inflationen kunde hållas nere på en minimum . Om däremot arbetslösheten skulle sjunka, skulle detta leda till höga lönekrav vilket i sin tur skapar inflation som inte går att styra.
Plötsligt påbörjades en besparingshysteri i landet utan dess like, till följd av massuppsägningar både inom den offentliga sektorn och i företagen. De anställda som blev kvar kände en munkavel på sig, och fann sig i det mesta för att inte själva bli bortrationaliserade. Nu äntligen började massarbetslösheten skapas som var så hett efterlängtad, i syfte att samla ihop en reservarmé av trälar som gick med på vad som helst. I Sverige gick denna filosofi under beteckningen NAIRM ”The Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment” vilket betyder Icke inflationsdrivande arbetslöshetsnivå.
Som betraktare kan man tycka det vara solklart att man mellan blocken gjort upp denna sinnrika plan i hemlighet, för annars skulle väl inte regeringen Persson fortsätta i Wibbles fotspår efter maktskiftet som blev. I det senaste riksdagsvalet kom återigen borgarna till makten efter folkets vädjan efter en förändring på arbetsmarknanden. Och vad får man höra? Jo, samma gamla skåpmat. Arbetslöheten är rekordlåg, förvisso är den reviderad en smula…men ändå. Arbetslösheten påstås nu vara lika låg som för 16 år sedan. Men de gynnare som trots detta är sturska nog, att beteckna sig som arbetslösa lovas sättas åt ordentligt. Sverige är ett land som är fantastiskt duktig på att hitta på landsklyschor, och en av dessa lyder så här: ”Det finns jobb för den som vill”. Förhoppningen är naturligtvis att befolkningen ska börja hetsa mot varandra så att samhällsbyggarna får vara ifred med sina ingenjörskonster. Detta är en urgammal och framgångsrik metod.
En sådan tur att förre riksdagsmannen och LO-aktivisten Hans Karlsson för en tid sedan gick ut med det som vi alla egentligen känner till. Nämligen att den riktiga siffran för arbetslöshetsstatistiken ligger på mellan 20-25% om man räknar med alla undanskuffade. Det blir faktiskt många förlorare i Edmund Phelps värld om man samtidigt räknar med småföretagen som riskerar gå omkull då de i sin tur mister köpkraft och hamnar i arbetslöshet. Men om man erbjuder företag en massa olika bidrag för att bestämma vilka de tillfälligt ska anställa blir de säkert glada, och likaså AMS prognoser.
Det har väl inte undgått någon att Moderaterna blivit det nya Arbetarpartiet och inget är väl så kännetecknande för ett arbetarparti som att tvinga in folk i ett bidragsberoende. Om jag däremot fick ha en vision skulle exempelvis inkomstskatten bort, som borde betecknas som ren stöld. Det finns egentligen ingen anledning att ha skatt på arbete och det är vidare omoraliskt att politiker ska ha hand om 2/3 av en arbetares totala inkomst i form av alla möjliga sorters skatter och avgifter. Med ett sådant högt skattetryck som råder idag riskerar arbetslösheten blir permanent och familjelivet bakbundet.
Avslutningsvis ska jag upplysa om att ”Den naturliga arbetslöshetsmodellen” fått kritik av andra ekonomer som kallat denne för en moralfilosofisk mardröm. Man menar att inflationen kan gå ända upp till 5-6 procent, och att skapad arbetslöshet inte är enda vägen att gå för en god tillväxt. Men trots framlagda bevis där man pekat på länder som haft en annan framgångsrik modell kör Sverige efter sitt eget huvud. Edmund Phelps teorier anses tydligen vara lika inspirerande som det Kommunistiska manifestet. För även om man visserligen kan ha 5-6 procent inflation ska Sverige minsann visa omvärlden att vi klarar närmast noll. Och trots massarbetslöshet, vill Sverige minsann visa omvärlden att vi kan bygga in ännu mer massarbetslöshet utan att det syns. Vi kan även lyckas bättre än vad man gjorde på medeltiden genom att skapa en effektivare livegenskap genom att göra denna bättre organiserad. Sverige är fantastiskt eller hur.
