Socialism, lucka och vev

Med anledning av Arbetarbladets ledarskribent Jenny Wennbergs anklagelse den 14 september om att det är företagen som splittrar kärnfamiljen och inte den röda politiken, vill jag här på ett pedagogiskt och ironiskt sätt berätta en historia. Den beskriver en framtida jämnställdhetspolitik i sin värsta avart som snart kan vara här om socialisterna får fortsatt inflytande. Var och en får härmed bedöma om detta kan bli verklighet eller inte.

En man kliver in på ett åkeri för en anställningsintervju och visas tillrätta i en stol med en kopp kaffe. Chefen Bergman informerar om arbetsuppgifterna och mannen får därmed berätta om sig själv och sin livssitutation.

- Min fru kommer att få barn om fem månader och det innebär att jag kommer att vara pappaledig det andra halvåret efter födseln.

Bergman som har hårt arbetat fram sitt företag i tjugo år slår ihop händerna av förtjusning och ansiktet skrynklas ihop av ren lycka.

- Härligt min gosse. Det står visserligen många i kö för att få jobbet men ingen har kommit till intervjun med det önskemålet du har. Jag anställer dig genast och när du blir pappaledig kan jag köra dina rutter själv…nä nä nä…det är ingen uppoffring alls. Jämnställdheten är hårt prioriterad på det här företaget och hemmapappor ska anställas först. Det är riktigt. Regeringen har ju annars hotat med att instifta en diskrimineringsombudsman för hemmamän. Det skulle vara katastrof för firman att få dåligt rykte så jag är faktiskt glad att du dök upp. Nu går vi och firar med tårta.

Tiden gick och mannen blev pappaledig som planerat vilket innebar att chefen jobbade dubbelt både som chef och som långtradarchaufför. Arbetspassen löpte från sju på morgonen till sex på eftermiddagen och hela kvällen och natten gick sedan åt till pappersarbete, möten och telefonsamtal. Bergmans fru började klaga på avsaknad av familjeliv och hotade med skilsmässa, varför han var snäll och tolerant och gjorde henne till viljes och skilde sig från henne utan onödiga känsloyttringar.

Inte ska väl fruar behöva känna sig undanskuffade av sina män, tänkte han godmodigt och lagade istället så att kollegan Lennart började uppvakta frun. – Se nu bara till att använda kondom, varnade chefen sin kollega som nu var rödögd av trötthet, det räcker med att en kille på jobbet är pappaledig och jag kan orkar inte arbeta för tre.

Det dröjde nu inte så länge förren det började gå dåligt för firman. Fler och fler män i vital ålder krävde pappaledigt och vård av sjukt barn. De hastigt tillsatta vikarierna kände inte till de ordinaries körrutter vilket innebar att leveranser blev försenade och klagomål började inkomma från uppretade leverantörer. Till slut sade vissa företag upp sina avtal med åkeriet varför de ekonomiska svårigheterna började bli påtagliga. Bergman började supa i hopp om att lugna ner sig, och exfrun blev med barn trots Bergmans varningar om kondom till Lennart, som i sin tur flydde fältet och sökte ett jobb på annan ort. Den bittra före detta hustrun terroriserade därmed Bergman dag och natt på telefonen och meddelade att hon gått med i FI:s nätverk.

Bergmans överhettade hjärna arbetade nu för fullt till att få en lösning på det mänskliga systemet. Om kvinnor födde barn och sedan direkt lämnade över dessa till sina män innebar detta att han istället för män, måste börja anställa kvinnor. Alltså började han anmäla arbetssökande på förmedlingen som bara var kvinnor och tyckte samtidigt att han borde få pris av den nye tillsatte jämnställdhetsministern. Problemet var bara att inga kvinnor sökte dessa jobb, medan traven av räkningar växte på skrivbordet.

Det var här han på nätet kom i kontakt med doktor Eric Swartz från Berlin som påstods experimentera med det mänskliga fortplantingsorganet. Det framkom att doktorn fått anslag från bland annat det Socialdemokratiska partiet i Sverige av ett mycket betydande belopp vilket gjort det möjligt för honom att framställa den nya människan. Doktorn och Bergman började mailväxla varför han återfick hoppet om framtiden i det han lade hela sitt liv och företag i doktorns händer. En vecka före jul träffades de två männen på ett svenskt hotell där man under en påkostad middag skrev ett köpekontrakt.

Instruktionerna löpte under en trerättersmiddag där doktorn kastade ut en ritning över bordet. – Varannan vecka kan en man förvandlas till kvinna då det finns en lucka på magen man vevar in könsorganen i. Bergman blev förtjust och gnuggade händerna av förtjusning. Detta skulle innebära att ingen av hans anställda löpte risk att hamna i en fullgången graviditet då all eventuell befruktning avstängdes automatiskt efter två veckor. Bergman beställde alltså in till företaget tio stycken tvåkönade varelser och sparkade därmed alla naturligt alstrade män på företetaget. – Skål, utbrast de båda herrarna och skakade hand.

Jämnställdhetsministern kan nu stå där med lång näsa, tänkte Bergman rusigt och började erkänna hur illa han avskydde denna överhet, för nu kan ingen bevisa att jag har fler män på företaget än kvinnor. Detta må vara höjden av jämställdhet så långt man kan gå, tänkte han nöjd och svepte i sig en whisky. Veven hade han med sig i en väska och luckan på magen syntes inte utanpå kläderna. Allt var perfekt.

Nu har jag med denna historia alltså avslöjat vilken typ av arbetskraft många företag annonserar efter i tidningarna. Ni känner väl igen den här beskrivningen: ”Du ska vara stresstålig, positiv, flexibel, frisk och ständigt vilja ta egna initiativ. Vidare ser vi att du är ung och har en gedigen utbildning med lång erfarenhet i yrket”

Det här är ingen vanlig människa. Det är ett kodspråk till hybriderna som med en speciell handhälsning avslöjar sin natur och sedan låter sig inspekteras i ett hemligt provrum. Det är därför just du aldrig kallas till intervju eller ens får svar på din ansökan. Och vem är egentligen ansvarig för utvecklingen. Politiker eller företagen? Döm själv.