Nu slår socialminister Göran Hägglund (kd) fast att det kommer att bli ett kommunalt vårdnadsbidrag med 3000 kronor per barn skattefritt. Trots detta oroas vissa kd-styrda kommuner över att det blir för dyrt då den efterlängtade reformen kan bli alltför åtråvärd.
Samtidigt måste vi ställa oss frågan hur dyr den omfattande barnomsorgen egentligen är som kvinnor med minimilön inom offentliga sektorn sedan 70-talet tvingats betala. För då sambeskattningen 1971 togs bort för att tvinga kvinnorna bort från hem och barn, gick en gigantisk stor del av hennes beskattade lön till att bygga upp den kollektiva fostringsapparaten. Statsmammorna blev därmed tilldelade rollen som uppfödningsexperter då de äkta mödrarna ansågs obegåvad uppgiften annat än att ”kalva” fram avkomman till staten. Men skulle denna ändå bli missanpassad trots expertuppfödningen, anses detta inte vara samhällets fel. Inte förrän då heter det att föräldrarna har det yttersta ansvaret för sina barn. Den psykiska misshandeln som går under parollen ”jämlikhet och kvinnans frigörelse” handlar inte om något annat än att förlöjliga kvinnan i det man trampar på hennes värde som människa och mor. Hur mycket pengar och lidande jämställdhetsideologin slukat går att utvärdera genom att studera skilsmässostatistiken, göra studiebesök på barn och vuxenpsykiatrin, socialtjänst, skola, sjuk – och missbruksvården och rättsväsendet.
Då sambeskattningen togs bort såg man genast en markant ökning av skilsmässor som vidare inte är gratis för skattebetalarna. Därmed kan man fråga sig hur mycket kvinnorna egentligen får kvar av sin lön då hon med sin skattsedel tvingas betala alla de konsekvenser samhället får av att hon dubbelarbetar då barnen är små.
I Storbritannien har den svenska daghemsmodellen fått hård kritik där man anser att det svenska systemet lurat kvinnor och skapat sociala problem. Patrica Morgan, expert på familjefrågor vid den brittiska tankesmedjan Coritas hävdar följande: – Sverige har gjort det mest samlade försöket i historien att ta död på den traditionella familjen. Systemet skapas och vidhålls av inflytesrika feminister i regeringen, fortsätter hon.
Kritiken mynnade ut då den brittiska regeringens försök att börja kopiera den svenska daghemsmodellen varför röster höjs om att varna för det svenska skräckväldet.
Tidningen Daily Mail funderar också över sambandet mellan 30 års tidigare daghemseparationer mellan mödrar och barn, och Sveriges växande sociala problem med psykisk ohälsa.
Till de kd-styrda kommuner som knorrar över Göran Hägglunds dyra vårdnadsbidrag vill jag säga att den nuvarande modellen är så mycket dyrare. Kommunerna i landet måste nu börja inrikta sig på kärnverksamhet och därmed skala bort verkningslösa och penningslukande integrationsprojekt, konstflum och andra dåligt planerade verksamheter för att få plats med det viktigaste. Nämligen en sund familjepolitik, skola, äldreomsorg och en god företagaranda. Om Sverige däremot fortsätter den nuvarande hållningen i form av massinvandring, massarbetslöshet och tungrodd byråkrati kommer vi inom kommunerna snart ha en kommunalskatt på nära 50 procent. Och det är väl ändå dyrt.
3 svar so far ↓
Fanny // januari 8, 2008 vid 3:12 e m
fniss.
Din kvinnosyn är väldigt motsägelsefull och patetisk faktiskt. Du menar alltså att man gjorde fel på 70 talet som uppmanade kvinnan till att ta mer plats i ett förhållande, och mannen till att ta mer ansvar som en förälder? Om du har missat det, så var kvinnan i stort sätt bunden till hemmet, och mannen var den som skulle försörja familjen. För att bryta de här könsrollerna, eftersom det inte är bevisat att mannen är den mest kompitenta till försörjning, och att kvinnan är den mest kompitenta till uppfostring så försökte man igenom bidrag och annat uppmuntra kvinnan till att också komma ut på arbetsmarknaden, och få göra karriär und so weiter, som på den tiden var omöjligt för en kvinna att göra. Mannen däremot kunde uppmuntras till att vara hemma med barnen lite mera, Bara för att få familjen mer jämställd. Det handlar inte bara om kvinnans frigörelse, det handlar även om mannens rätt till att få umgås med sina barn.
Med den ”kollektiva fostringsapparaten” menar du såklart skolan. Fint av dig att smutskasta det skolsystem som såg till att ALLA, inte bara de rika fick samma utbildning, och fick likadana möjligheter till att utbilda sig, oavsett om du var kvinna/man/rik/fattig. Hur kan du vara emot en sån sak? Du kan ju inte jämnföra skolan med en uppfostring och utbildning som du kan få hemma. Utbildningen är inte densamma, för att inte prata om det sociala! Men du kanske tycker att det bara skulle vara killarna som skulle få gå till skolan och träna deras sociala bit? För kvinnan behöver den ju inte, hon ska vara fast i hemmet. Underbart Margareta. Det är pinsamt.
Utan kvinnans frigörelse, och den ”psyikiska misshandeln – jämlikhet” skulle inte kvinnor ha rösträtt. Kvinnor skulle inte kunna jobba, eller vara aktiv politiskt. Kvinnor skulle fortfarande vara omyndigförklarade, och inte ha rätt till deras egna kroppar, eller äns egna åsikter. Är det ett sånt samhälle som du vill leva i?
Det är bara att kolla på SDs förbundsstyrelse. 1 kvinna, var det inte så? Pinsamt är vad det är. Och förjävligt för oss andra kvinnor som tycker att sjukvård, äldreomsorg, skola och välfärd är något bra, och som hjälper oss upp ur det förtryck som ligger över kvinnan.
Fubar // januari 21, 2008 vid 1:12 f m
Kan du förklara vad ”konstflum” är?
margaretasandstedt // februari 6, 2008 vid 9:38 f m
Men snälla Fanny . Varför så upprörd? Läs texten bättre och försök lugna ner dig. Med fostringsapparaten menar jag i första hand daghemmen. Sedan har jag aldrig förespråkat att kvinnor ska tvingas stanna hemma när barnen är små. Däremot att familjen själv ska få välja hur de löser barnpassningen så som det passar familjen bäst. Detta i syfte att minimera stress och ohälsa bland både vuxna och barn. Och om det mot all förmodan skulle visa sig att mödrarna, med hjälp av ökad valfrihet, skulle vilja vara hemma de första åren med männens godtycke, så får vi politiker finna oss i det. Annars har man ju gjort inidivden maktlös och livegen och hur väl stämmer då detta med de allmänna flosklerna om föresatsen att sträva efter en god människsoyn? Bättre att anpassa skattesystemet till människan och inte tvärtom.
Med vänlig hälsning