”Utan sammanhållning kan vi aldrig skapa ett välmående samhälle och en fungerande demokrati. För att utveckla en bättre känsla av sammanhållning räcker det inte med att skapa lika möjligheter för alla ekonomiskt och socialt. Lika viktigt är det att det finns en gemensam vision och känsla av tillhörighet”.
Orden kommer från integrationsministern Nyamko Sabuni den 13 januari i Sälen där hon tycks mena det vara viktigt att ett lands befolkning går i takt för att kunna dra åt samma håll. Men varför förespråkar hon då fortsatt kulturell separatism är min undran? Logiken känns ohållbar vilket gör att den historia jag nu kommer att berätta inte enbart är tillägnad henne. Den är även given alla riksdagspartier med dess medlöpare.
”Det var en gång en god samhällsmedborgare som ville göra sitt namn känt. Denna ansåg sig nämligen vara en av de förnämsta i vishet. Och för att bevisa det vara möjligt för alla på jorden att kunna bli lika vis som hon, bestämde hon sig för att göra ett experiment för att folket skulle komma till tro. Hon åkte därmed land och rike runt och spred sitt budskap om att människans bakgrund och livshistoria hade föga betydelse för en god social samverkan med andra. Bara alla fick möjlighet att leva tillsammans skulle fred och kärlek utvecklas.
Full av entusiasm köpte hon därmed ett hus som bestämdes bli ett kollektiv där man bara fick bo om man tidigare inte kände varandra. Den goda samhällsmedborgaren började således handplocka individer som särskilde sig så mycket från varandra som möjligt för att göra sitt experiment exklusivt. Därefter bjöd hon dem alla att flytta in i bostaden. - Från och med nu ska ni kalla varandra för en familj, befallde hon och avlägsnade sig sedan för att låta dem sköta sig själva. I huset hälsade familjemedlemmarna artigt på varandra i det man log, skakade hand och presenterade sig.
Så hände det sig att familjens överhuvud skulle skriva en matlista för att veckoplanera och inbjöd därmed alla familjemedlemmarna att gemensamt komma med förslag. Då gjorde denne plötsligt upptäckten att ingen längre var överens. Den ena visade sig vara vegetarian, den andra var allergisk mot mjölkprodukter, den tredje var anorektiker, den fjärde tyckte det var äckligt med grönsaker, den femte krävde dyra hälsokostpreparat för sina fastekurer, den sjätte krävde omfattande djurfoder till sina djur, den sjunde var hetsätare, den åttonde åt normalt och den nionde ville att matlistan även skulle inkludera cigaretter och fin sprit. Budgeten visade sig inte räcka till allas behov varför en viss irritation börja växa inom husets väggar. Familjens överhuvud bestämde sig då för att klaga hos den goda samhällsarbetaren. – Vad menar du med att det bara är en som äter normalt, morrade denna, vad är normalt? Och hur vågar du ifrågasätta mitt underbara projekt? I väg med dig nu och gör det du ska, annars kommer snart hela riket att få veta hur oduglig du är.
Full av skam och fruktan återvände familjens överhuvud till bostaden men trivdes allt mindre med sin uppgift. Huset var nu i ett enda kaos. Hetsätaren grälade på anorektikern och ansåg denne provocera honom med sin svältkur. Vegetarianen föraktade köttätarens vanor och då denne inte lyckades omvända honom satte han hänglås på kylskåpet så att ingen i huset kom åt någon mat längre. Då vegetarianen var stor och stark hämnades köttätaren i stället på fastemannen genom att gömma de dyra fastedryckerna vilket skulle tvinga honom att börja äta som alla andra. Mjölkallergiken ansåg grönsaksvägraren vara barnslig vilket gjorde att grönsaksvägraren allierade sig med cigarettmannen som i sin tur anmälde mjölkallergikern för hets mot grönsaksvägrare. Hetsätaren blev galen då hon upptäckte hänglåset på kylskåpsdörren och började därmed ha ihjäl djuren på tomten för att i förtvivlan stilla sin hunger. En upptäckt som för djurhållaren blev så traumatisk att han grät ut hos familjens överhuvud och hotade även att ta sitt liv.
Familjens överhuvud var nu desperat och skaffade i stället en stor frysbox i garaget som han själv hade nyckel till. Därefter köpte han in nya djur för att slippa ha djurskötarens liv på sitt samvete. Vidare köpte han upp ett nytt lager kött, sprit och cigaretter samtidigt som han investerade ett stort biljardrum i sin strävan att familjen skulle bli vänner igen. Då det inte gick att få kompensation för detta hos den goda samhällsmedborgaren tvingades han låna av sina grannar för att snabbt köpa sig frid i hemmet. En vecka förflöt och alla var nöjda vilket gjorde att en viss återhämtning kunde ske. Ända tills varulagret tog slut. Tidigare oberabetade konflikter gjorde sig därmed påminda och trappades upp.
Familjens överhuvud började nu förtvivlat muta sin familj med allt möjligt för att få dem på gott humör vilket gjorde att de började vänja sig med favörer för varje provokation som hittades på. Nu började ilskna grannar även bulta på dörren och hota med polis om de inte fick igen sina pengar vilket gjorde att familjens överhuvud tappade fotfästet och började känna sig obalanserad. För att stå ut inom hemmets väggar började han därför knapra piller för att slippa de nervösa sammanbrott som ständigt lurade under ytan. Till slut tappade dock familjens överhuvud humöret och bad familjen dra ända in i baljan vilket gjorde att han åkte på stryk. En upplevelse så obehaglig att han därefter höll sig inne på sitt rum med låst dörr. Allt medan den goda samhällmedborgaren ständigt placerade in nya familjemedlemmar i huset.
Och då kollektivets familjemedlemmar till slut även började knota och klaga på familjens överhuvud inför den goda samhällsmedborgaren tittade hon på dem alla med en tårfylld blick av kärlek i det hon svarade:
-Utan sammanhållning kan vi aldrig skapa ett välmående samhälle och en fungerande demokrati. För att utveckla en bättre känsla av sammanhållning räcker det inte med att skapa lika möjligheter för alla ekonomiskt och socialt. Lika viktigt är det att det finns en gemensam vision och känsla av tillhörighet”.
Därmed vände hon sig om och lämnade de ensamma kvar.
