”Världen är global”. Orden framkallar genast en rörelse av inre bilder. Det är precis som om vi tagit ett jättekliv direkt in i framtiden. Men vad ligger egentligen bakom den romantiska bilden om den globala världen? Handlar det om att vi snart kommer att susa omkring i miljövänliga rymdbilar uppe i luften, att den globala fattigdomen snart är historia och att vi snart åtgärdat det globala klimatproblemet? Eller handlar det om helt andra visioner som exempelvis en världsregering. En superstat som utvecklat en extrem kontrollapparat där varje individ får ett chip inopererat under huden i syfte att övervakas, samt där alla folk på jorden står under en central ekonomisk styrning? Om detta har skrivits spaltmeter.
– Vi lever i en internationell global ekonomi där det inte finns utrymme för en annan politik än den som andra länder nu genomför, upprepar många företagsledare, politiker och journalister. Men vad är det egentligen de säger? Faktiskt att ingen längre har direkt koll på läget, vilket gjort att man skapat ett system som i nutid varken kan styras eller regleras. Är detta verkligen klokt?
Jag har alltid distanserat mig från en fanatisk globaliseringstro. För vad är det egentligen som säger att just en internationell ekonomi skulle leda till ett globalt välstånd? Jag tycker mer att det globala perspektivet blivit en ny lära som inte får ifrågasättas. Och vad nästa steg då…när jordklotet börjar kännas trångt, menar jag?
Jag var en gång på en debatt här i Gävle där en ung man uppvisade tidstypiska tecken på identitetsförvirring, orsakad av den svenska globaliserings-epedimin.
– Jag kan äta frukostflingor från Brasilien, använda schampo från Australien, röka cigaretter från USA och handla kläder från Asien. Varför skulle jag då känna mig som en svensk? Vad är egentligen en svensk?
Detta var uppenbart en man av sin tid. På tal om tid. Visst är det något märkligt med tiden förresten, då den tycks gå allt fortare nu än förr. Ibland har jag roat mig med tanken på att planeten kanske börjat snurra fortare. Men sanningen är nog snarare den att vi mäniskor har så överbelastade sinnen på grund av allt informationsflöde vilket gör att våra tankar splittras sönder i smådelar. Hjärnan hinner väl inte med att smälta och bearbeta allt, men det ingår väl i globaliseringen.
Men då hela världen tycks slita i våra tankar i ett sorts krig om hjärnan och våra viljor, kan det kanske förklara varför så många idag börjar tappa fotfästet… i det man glider ur sina inre och yttre gränser till ett sorts identitetslöst Pangea-Fantasy. Vart hör man egentligen hemma i en global värld?
Rent konkret kan vi i allafall se att globaliseringspolitiken lett till lönedumpning och billig arbetskraft. För nu räcker det inte med en inhemsk konkurrens längre då man plötsligt ska tävla om jobben med hela världen. Därmed kommer andelen förlorare att öka då en allt större del av den mänskliga befolkningen bli fattigare. Den internationella ekonomin visar sig därmed kräva rejält med offer i jakten på investerare, pressa lönerna och utnyttja en livegen arbetskraft vars självkänsla redan är körd i botten. Och därmed dansar skuggor omkring oss från det förflutna där man på trettiotalet, på grund av massarbetslöshet, införde tvångsarbete vars grundidé faktiskt bottnar i att den arbetslöse är arbetslös enbart för att man själv vill vara det.
I och med att Sverige nu vill vara världsbäst på att tänka globalt, är det därför bara en tidsfråga innan man lagstiftar om arbetstvång då detta tycks bli den globala modellen. Författare Johan Ehrenberg skrev en gång att regeringen redan 1997 lade ett förslag om att införa arbetstvång för ungdomar, och därmed kan man verkligen ifrågasätta myten om framtiden som en ständig utvecklingsresa framåt. I Sverige pratar man gärna om en god värdegrund, men av dess frukt kan jag snarare se att värdegrunden är hämtad från medeltiden.
