Det finns inget nytt under solen

Att som kyrkopolitiker vilja bevara den kristna tron med dess traditioner och värderingar är sannerligen inte lätt. Då våra kyrkofäder i Rom antog kristendomen som statsreligion och ensamma sammanställde den heliga skrift förföljdes många andra kristna grupper som ansåg sig vara närmare kristendomens tankar. Deras texter undangömdes, människorna förföljdes och mördades i det de kallades kättare. Därför fick aldrig allmogen själva läsa och avgöra vad som skulle kunna tänkas vara sant eller inte.

Men lek i stället med tanken på att exempelvis gnostikerna skulle ha haft ett större politiskt inflytande och vunnit dragkampen om kristendomens inriktning. Vilka skulle då ha kallats för kättare idag, och hur skulle kristendomen ha utvecklats om inte exempelvis Paulus lyckats få så stort inflytande?

Det förefaller inte som att tidernas har förändrats särskilt mycket vad gäller kyrkopolitikernas och makthavares åsiktsstyrning oavsett medeltid eller inte. I dag är våra kyrkofäder precis likadana som förr i det man agerar medlöpare till den världsliga makten varför sanningen oftast får dra det kortaste strået.

Nu ska jag inte jämföra oss Sverigedemokrater med de forna gnostikerna men jag vill peka på likheterna i kyrkans agerande när grupper i samhället har en annan syn på sanningen än den som redan har bestämts. I januari 2007 nekades exempelvis Sverigedemokraterna att hyra lokal av Svenska kyrkan i Gävle för sitt årsmöte. Trots att man är demokratiskt folkvald och sitter i kyrkofullmäktige ansåg kyrkan nomineringsgruppen som så farligt att man till och med trotsade Sveriges grundlag om rätt till mötesfrihet. I Sverigedemokraternas kyrkopolitik står det att man vill värna och stärka kristendomen i landet men det hjälpte tydligen inte då det är uppenbart att vi plötsligt har olika intressen i frågan.

I september ringde P1 upp mig för en intervju och frågade varför Sverigedemokraterna var emot dagens invandringspolitik då Jesus själv en gång varit flykting. Med denna argumentation tycktes journalisten mena att en restriktiv invandringspolitik skulle vara okristlig. Jag svarade att det snarare är okristligt av våra makthavare att medvetet anställa ett gränslöst kaos i landet vilket drabbar både infödda som utlandsfödda med tilltagande laglöshet som följd. Detta klipptes bort i programmet.

I oktober fick Sverigedemokraterna ett helt uppslag i Kyrkans tidning där man granskat partiets företrädares kunnighet och aktivitet i kyrkopolitiken. De flesta av Sverigedemokraternas kyrkopolitiker klassades ner som viljelösa och ointresserade med undantag från en kyrkopolitiker i Gävle. Hade man gått in ännu djupare än att bara granska Sverigedemokraterna hade man kunnat se att denna Sverigedemokrat i Gävle var den enda nomineringsgruppen som lagt egna förslag. Men dessa var man inte intresserad av då smutskastningen var enda syftet.

I november lade Sverigedemokraterna en egen budget i Gävles samfällighet där vi betonade vikten av att återgå till kyrkans egentliga kärnverksamhet för att få denna mer intressant. För ingen som vill vara alla till lags blir egentligen särskilt omtyckt vilket Svenska kyrkan motvilligt kan tvingas erkänna. Botemedlet för att komma tillrätta med medlemsflykten anser vi därför inte är att höja kyrkoavgiften utan i stället tydligare profilera sig i sin ursprungliga identitet för att bli trovärdig.

I december lade vi in ytterligare två motioner i kyrkofullmäktige om instiftande av ungdomsråd och gemensamma gudstjänster. Vidare reserverade jag mig i kyrkorådet mot att kollekt skulle upptas till asylkommittén i Gävleborg. Vi har redan Europas mest generösa invandringspolitik i det jag menar att kyrkan ska vara lojal mot landets lagar och inte stödja en hållning som kan medverka till illegal verksamhet med människohandel och socialt kaos. I Sverige tycks man sitta fast i ett offer/förövartänk där de som kallas offer vinner poäng genom att flytta fram sina positioner. Ett skuldbeläggande av offrets tänkande och handlande är helt otänkbart. Därmed tycks Svenska kyrkan ha blivit beroende av att ha så många offer som möjligt omkring sig för att få bekräfta sin egen godhet. Men ger oss denna frukt ett tryggt samhälle? Se dig omkring och döm själv.